Kvarnvikens kvarn ligger bara några tiotal meter från Mälaren. Kvarnen har enligt karta från 1880-talet haft en egen brygga (station) för godstransporter. En kilometer bort fanns Kanaans brygga där passagerarångfartyg stannade under årtiondena före och efter sekelskiftet 1900 på traden Stockholm Brogård.
Trafik med ångfartyg ser ut att ha börjat på denna rutt 1859, men då inte via Hässelby och Blackeberg. Denna linje är den första mellan landsbygden i Mälaren och Stockholm. Vid sekelskiftet 1900-talet fanns en mängd linjer längs med hela Stockholms skärgård, från Sandhamn i Öster till Arboga i väster. Den övervägande mängden transporter skedde i Mälaren, från landsbygden in till staden. Före ångbåtslinjerna skedde alla transporter med häst och vagn eller båtar som roddes eller seglades. På slutet av 1860-talet hade roddbåtar och segelskutor i stort sätt försvunnit.
Året efter, 1860, trafikeras Löfstafjärden med ångslupen Bro-Svartsjö via Hillersjö, Lennartnäs, Skå-Edeby, Hesselby och Blackberg. Bro-Svartsjö får enligt uppgift återkommande tekniska problem vilket ger slupen öknamnet ”Bro-Trasig”.
1865 sköts trafiken av ångslupen Stäket, som egentligen är Bro-Svartsjö, men med nytt namn. Nu anges Rödbodtorget som hamn i Stockholm.
Tack vare ångbåtarna, och lagen om näringsfrihet 1864 för kvinnor och män samt införande av fri rörlighet inom Sverige 1860, fick jordbrukarna kring Mälaren möjlighet att ta båten in till Stockholm, där de kunde sälja sin varor utan mellanhänder.
Råcksta gård, som Kvarnviken tillhörde, köptes av Ljunglöf 1872. Han ägde också Skå-Edeby sedan tidigare. Under 1870-talet anges tyvärr inte namnen på stationerna som anlöps. Nu utgår fartygen från Mälartorget. Resan från Brogård till Mälartorget anges till ungefär fyra och en halv timme.
Fartyget Nya Svartsjölandet byggdes 1900 för ett bondeägt bolag på Färingsö. Detta fartyg seglar än idag, men numera på Saltsjösidan med namnet Västan. Fartyget är sedan 1938 ägt av Waxholmsbolaget. Nya Hillersjö är byggt 1901 och är idag omdöpt till Prins Carl Philip och ägt av Strömma.
År 1875 är det Brage som står för trafiken.
Passagerarångfartyget Brage 1905 . Foto: Okänd (CC PDM). Brage byggdes 1870 och skrotades 1922.
Första gången vi har hittat Kanaan som reguljär station är 1879. Rutten är Munkbrohamn i Gamla stan, Ålsten, Kersö, Nockebybro, Gubbkärret, Tyska botten, Blackeberg, Kanaan, Hillersjö, Lennartsnäs med slutstation Brogård.
I tidningar på 1880-talet annonserades att ångfartyget Freja utgick varje helgfri dag 14:30 från Munkbrohamnen i Gamla stan till Brogård. På vägen anlöptes Aunero, Ålsten, Kärsö, Nockeby, Gubbkärret, Tyska botten, Blackeberg, Kanaan, Hesselby, Lamerudd, Kumla, Skå-Edeby, Mörby, Fågelängen och Lennartsnäs. Från Brogård till Stockholm följande dag klockan 4.00 på morgonen.
Ångbåtstrafiken mellan landsbygden kring Mälaren och Stockholm var intensiv under 1870-talet fram till 1920-talet. Kvarnvikens kvarn, eller Qvarnvikens Ång- och Vattenqvarn, byggdes längs med linjen Brogård – Stockholm med daglig förbindelse med staden.
Ett annat fartyg som trafikerade Kanaan var Hillersjö.
På David Magnus Euréns Ångsbåtskarta öfver Stockholms omgifningar, utgiven 1897, är Qvarnviken angiven som station. Det betyder att bryggan vid denna tid var flitigt använd för transporter av säd och mjöl.
Trafiken till Hässelby fortsatte in på 1950-talet, men då som sommartrafik. Ångbåtslinjerna konkurrerades i praktiken ut på 1920-talet från lastbilar och bussar. På 1920-talet började bussar trafikera Hässelby med entimmarstrafik, ångbåtarna gick bara en gång om dagen.
Hur länge Kanaan och Qvarnviken var stationer vet vi inte, men vår bedömning idag är att Kvarnviken som handelskvarn upphörde under 1920-talat.