I början på 1880-talet bestämde sig Knut Ljunglöf för att det var dags att modernisera kvarnen som tillhörde Råcksta gård. Den gamla kvarnen vid Kvarnviken var visserligen relativt ny, men byggd med en ålderstigen teknik. Hur gjorde då Ljunglöf för att få en toppmodern kvarn? Han köpte den på postorder.
Att köpa saker på ”postorder” (på distans) från rikt illustrerade kataloger hade blivit populärt under 1800-talets andra hälft. Till och med det Brittiska imperiets överhuvud, drottning Victoria, köpte prylar till sina slott från kataloger.
Ljunglöfs imperium var inte lika stort som drottning Victorias, men han byggde sig ett slott i Blackeberg och tilldelade sig själv en kungatitel (snuskungen). Och så lät han bygga Kvarnvikens kvarn, eller om man så vill, han köpte kvarnens delar på postorder.
Sverige införde näringsfrihet för alla män och kvinnor 1864. Därmed öppnade sig en stor marknad för de som ville sälja kvarnar och utrustning till dessa. Bland andra fanns Wilh. Harmsen, D. Hald & Co samt Malmö Franska Qvarnstensfabrik (läs också här). I några av dessa kataloger har tidigare kunder listats som referenser. Bland dessa hittar vi Knut Ljunglöf.
I brandförsäkringen från 1883 listas vilken utrustning kvarnen hade i januari 1883. Bland annat fyra stenpar, en Excelsiorkvarn, fyra centrifugalsiktar, en förkrossvals och en sädesrensare. Det går att hitta en del av dessa maskiner i katalogerna.
Två stycken franska stenpar samt två andra, värderad till 6700 kronor
I tabell ovan så står att Ljunglöf köpt fyra ”Andra maskiner”. Det kan vara de fyra stenparen. Alternativt så är det någon helt annan utrustning.
En Excelsiorkvarn , 450 kronor
D. Hald & Co har en Excelsiorkvarn för 450 kronor. De uppger sig ha ensamrätt, så det är troligt att Ljunglöf köpte via denna återförsäljare. Excelsiorkvarnen finns inte längre kvar.
Fyra centrifugalsiktar, 2300 kronor
1883 fanns fyra centrifugalsiktar i kvarnen. Idag finns sex stycken. Vår bedömning är att de två som tillkom senare är de båda siktarna som är märkta med text på danska. Malmö Franska Qvarnstensfabrik var ett dotterbolag till Kjöbenhavns Möllestensfabrik. Eftersom katalogen anger att de sålt sex siktar till Ljunglöf är det möjligt att de två som är märka på danska är Sikt ”Skandia” enligt tabellen nedan. Skandia var deras egna varumärke.
En förkrossvals, 450 kronor
Enligt tabellen har Ljunglöf köpt två valsstolar. Den ena borde vara den förkrossvals som anges i brandförsäkringen och som står på mellanvåningen, men den tycks ha utgått ur sortimentet (katalogen är från 1888). Den andra valsstolen kan vara den porslinsvalsstol som är angiven i brandförsäkringen för 1916. Denna valsstol finns tyvärr inte längre kvar (troligen såld vid auktionen på Råcksta gård 1928).
En sädesrensare, 700 kronor
Detta är den Eureka som vi har på mellanvåningen. I katalogen har priset sänkts till 610 kronor. Den borstmaskin vi har på vindsvåningen har uppenbarligen köpts från någon annan katalog. Av märkningen på vår maskinen framgår att den är jämngammal med Spetsmaskinen.
Malmö Franska Qvarnstensfabrik gav också ut en detaljerad handbok för hur en kvarn ska byggas och skötas. Här finns ritningar och tabeller för hur kvarnens maskiner ska ordnas efter varandra i ett flöde baserat på olika produktionsvolymer. Det är nästan som att idag en köpa en dator i delar och montera ihop den själv.
Det finns två maskiner till i Malmö Franska Qvarnstensfabriks katalog som påminner om maskiner vi har i kvarnen. För det första triören som ingår i renseriet. Den hänger i taket i källarvåningen.
För det andra en sugfläkt som idag står på vinden. Malmö Franska Qvarnstensfabriks sålde också vattenturbiner av amerikanskt ursprung. De fyra andra maskinerna, enligt första bilden i inlägget, kan ha varit de två turbiner som enligt 1883 års brandförsäkring skulle funnits samt triör och sugfläkt som tillkom något senare.
Begreppet postorder var kanske inte uppfunnet på 1880-talet. Tillvägagångssättet för beställning var att beställa via brev utifrån katalogen. Leveransen skedde sedan med järnväg till närmaste station. Leveranserna till Kvarnviken bör ha skett med båt till Kvarnvikens station.
Ferdinand Jensens Haandbog i Mølleindustrien finns här på danska.
Du måste logga in för att kommentera.