Kvarnvikens kvarn i nuvarande form byggdes åren kring 1880. Vi räknar 1883 som invigningsår eftersom kvarnen brandbesiktas detta år. Bostadshuset färdigställdes i slutet av 1882. Något år senare var också magasinet och sågen på plats. Kvarnen, bostadshuset, dammen och området i övrigt ser vad vi vet ungefär lika ut idag som i mitten av 1880-talet. Men det har skett förändringar i kvarnens funktion. Och under 1800-talet var det stor omsättning på mjölnare. Olika mjölnare kan ha lagt upp arbetet på olika sätt.
Baserat på de större förändringar som skett, kan vi tala om tre olika epoker.
Kvarnvikens Kvarn I sträcker sig från 1883 till 1927, när Ljunglöf säljer Råcksta gård . Kvarnen hade under denna epok 4 stenpar, och turbintuben var av trä. Drivningen skedde med vattenturbin eller ångmaskin. Kvarnen var utrustad med mycket automatik. Säden kunde matas från magasinet och mer eller mindre automatiskt processas genom kvarnen med skruvar, säckspel och elevatorer. Rensningen skede av säden skedde i flera steg, likaså malning och siktning. Mjöl och kli matades sedan tillbaka till magasinet för förpackning. Maskinerna ventilerades med centrifugalfläkt. Mjölnarna fungerade snarare som processoperatörer, än som traditionella mjölnare. All denna automatik finns kvar, men vi har inte renoverat alla delar. Under perioden sker en större förändring. Omkring år 1900 byggs turbintuben om. Den gamla i trä ersätts med en i betong som ligger under marken.
Under period I kompletteras maskinparken i kvarnen. Det gäller Nöt, Grynverk och Sädeskross. De båda förstnämnda fanns att köpa från 1894, Sädeskrossen först från 1910. Alla dessa omnämns vid brandbesiktningen 1916.
Kvarnvikens Kvarn II kallar vi perioden 1927 till nerläggningen 1952. När Ljunglöf säljer Råcksta gård och Kvarnvikens kvarn till Stockholm stad förlorar kvarnen sitt syfte. Magasinet slutas att användas för spannmål (Stockholm använder istället magasinet för annan förvaring.) Någon gång vid denna tid ersätts ett stenpar i kvarnen med en valsstol, och en plansikt. Plansikten är renoverad, dock är valsstol ännu inte i körbart skick.
Efter att Råcksta gård, med Kvarnviken, sålts till Stockholm stad 1927 kom jordbruken att ersättas med stadsbebyggelse. Till slut fanns inte längre något behov av en kvarn, och nedläggning var 1952 ett faktum.
Efter 1952 stod kvarnen still fram till 1984 då föreningen bildades för att åter sätta kvarnen i körbart skick. Nu arbetar vi på att också rusta upp interiören i spannmålsmagasinet.
Kvarnvikens kvarn III är dagens epok. Kvarnen har fått en ny funktion, nu som industriminne. Idag mal vi i kvarnen på kvarndagar. Volymer är lägre, och vi gör fler sakar manuellt.