Under lång tid var sista veckan i oktober den enda lediga veckan. Det var den stora flyttveckan. De som ägde en gård kunde drömma om att göra den större och bättre, men att flytta var sällan en möjlighet. De som brukade en gård åt en godsägare, eller utförde andra sysslor på ett gods, hade möjlighet att flytta i hopp om något bättre.
Avtal med godsägaren och den som skulle utföra arbete slöts på ett år. Avtalet varade från 1 november till laga färddag den 24 oktober då friveckan inleddes. Om inte bägge parter ville förnya avtalet så måste familjen flytta.
I kyrkans flyttlängder för in- och utflyttade under 1800-talet finns inte många noteringar under ett år, med undantag för tiden omkring flyttveckan då noteringarna kan fylla flera sidor även i en liten landsortssocken.
Att flytta vid den här tiden var en utmaning i sig. En mjölnare hade inte häst och vagn, flyttlasset fick hållas så litet som möjligt. Ägodelar och kläder packades i kistor. Här i museet har vi samlat ihop några kistor som blivit kvarlämnade i boningshuset. Större möbler kunde man försöka sälja till den familj som kom efter.
Mjölnare var en yrkesgrupp som tog arbete för ett år i taget. Under 1800-talet stannade mjölnarna sällan någon längre tid i Kvarnviken. Ibland bara ett år.
Men efter sekelskiftet 1900 sker en förändring. Mjölnarfamiljerna blir kvar längre. Familjen Svanström bor i Kvarnviken från 1900 till 1909. Då tar familjen Petterson över och blir kvar ända till 1927 när Ljunglöf säljer Kvarnviken till Stockholms stad. Efter Pettersson kommer familjen Hallgren som blir kvar till 1945, då familjen Mellström tar över. Och de är fortfarande kvar.
