I 2002 års decembernumer av vårt medlemsblad
Hembygsnytt fanns en artikel författad av Lars Berggren. I denna berättade Lars om hur hand farfar anlade en handelsträdgård i Hässelby. Jag har lagt in länkningar i texten.
Trädgårdsstaden Hässelby
Den 9 mars 1907 kom min farfar Lars-Erik Berggren till Hässelby för att där starta en handelsträdgård. Han kom närmast, från Örbyhus Slottsgård, där han under ett antal år varit slottsträdgårdsmästare.
Det var flera trädgårdsmästare som kom till Hässelby i början av seklet. I slutet av 1920-talet hade något 100-tal etablerat sig där.
Orsaken till att denna trädgårdsstad växte upp, var att en förbränningsstation för sopor anlagts vid Lövsta, några km från Hässelby i slutet av 1890-talet. Eftersom det var gott om hästar i huvudstaden på den tiden, blev det en hel del stallströ, som fraktades ut till Lövsta.
Stationsinspektor Lindau på Riddersviks station, (senare Hässelby station) kom på idén att sälja tomtmark till hugade trädgårdsmästare som med hjälp av stallströ ville lägga varmbänk för odling av grönsaker och i viss mån även blommor. Försäljningen gjordes i samråd med greve Bonde på Hässelby Slott, som var ägare till marken.
Trädgårdsmästarna hade som regel ett hårt arbete för att få igång sina trädgårdar, men de flesta lyckades och byggde efter en tid upp prydliga bostadshus och så småningom också växthus. Varorna såldes på torgen inne i Stockholm, och ofta var det mästers fru, som ombesörjde den försäljningen. I början fraktades produkterna på båt, som avgick från Berghamns brygga.
Berggrens rosodlingar i Hässelby
Min farfar hade år 1915 kommit så långt, att han byggt fyra små växthus. I ett av dessa planterade han så sina första drivhusrosor. Huvudsorten hette Mälarrosen, och var lysande röd. Min farfar talade ofta om den. Under första världskriget sprang priserna på trädgårdsprodukter i höjden. Farfar berättade att farmor Josefina kunde åka till torget med två stora korgar, som hon bar en på varje arm, fyllda med drivhusrosor. När dagen var slut kunde hon komna hem med en tusenlapp.
Min far, Gustav /Gösta/ Erik, som föddes på Örbyhus Slott, hade alltifrån början hjälpt sin far med trädgården och fr.o.m. 1924 övertog han driften, som var inriktad på samma produkter, som pappa Lars-Erik odlat, d.v.s. snittrosor, krysantemum samt diverse grönsaker och blommor på friland. En uppskattad grönsak, som farfar odlade redan på Örbyhus Slott var kronärtsskockan.
Min far drev företaget på ett förtjänstfullt sätt, så att när vi var framme vid slutet av 1940-talet, var hela markarealen täckt med växthus på en yta av c:a 12000 m2.
Rosodlingarna flyttar till Upplands-Bro
I början av 1950-talet började vi bli trångbodda i Hässelby eftersom staden pockade på större ytor för blivande bostadsbebyggelse. Far och jag såg oss därför omkring för att finna ny lämplig mark, där man skulle kunna starta på nytt.
Efter mycket sökande fann vi en lantgård i Upplands-Bro, c:a 35 km nordväst om Hässelby. Den hette Lövsta och låg vid norra änden av Lejondalssjön. Gården hade en gång ägts av Gustav Vasas far Erik Johansson. Vi köpte gården år 1953 och 1954 började vi bygga de första växthusen. Att vi fastnade för just den här gården, berodde på att här fanns riklig tillgång på vatten till växthusen.
Det var inte så lätt att både driva lantbruk och odla rosor i växthus jämsides. Jag arrenderade då ut lantbruket till min befallningsman.
I växthusen växte rosorna bra, mycket beroende av ny färsk jord och en duktig rosodlare, Raino Valtonen. När vi drivit odlingen på Lövsta Gård under exakt 10 år, kom beskedet att Svea Livgarde skulle köpa gården, där den, som skulle ingå i ett s.k. skyddsområde omkring regementet. Jag sålde då gården, men fick arrendera växthusen under ytterligare en tioårs period. Samtidigt hade jag sett mig om efter ny lokalitet och fann den nere vid Bro samhälle. Där hade jag möjlighet att köpa en del av Finnsta gård. Arealen var c:a 22 har. Detta skedde under år 1965.
Under de kommande 14 åren byggdes det upp en växthusyta på 16000 m2, där vi uteslutande odlar snittrosor.
Du måste logga in för att kommentera.