Stenparen / malgångarna
Tillverkare: Okänt.
Inköpt år: 1882
Placering: På mellanvåningen
Funktion: Stenparens uppgift är att mala sönder sädeskornen till mjöl. En cirkelformad, övre roterande sten, löparen, med insläpp för säden är upphängd över en fast undre sten, liggaren, och mellan dem krossas säden.
I Kvarnvikens kvarn finns det idag tre par stenpar eller malgångar, som de också kallas, varav ett par fortfarande är i bruk. Två av stenparen är tillverkade av konststen, vilka ersatte de tidigare naturstenarna (av sandsten). Konstkvarnstenarna är gjutna och består i huvudsak av flinta och smärgel med magnesit som bindemedel. I mitten av stenen hade man ofta så kallad blindmassa (okänt om dessa konstkvarnstenar har det). Denna blandning gav stenarna en porös och kornig struktur, vilket gjorde dem självskärpande.
Stenarna sitter i trummor eller stenkar, ett runt träfodral som är placerat över varje stenpar. På karet finns en påfyllningstratt, där säden fylldes på.
I mitten på löparen finns ögat, där säden matas ner. I ytterkant på löparen sitter jagaren, som tar med sig malgodset till utkastet. I ögat sitter det segel, som löparen vilar på. Avståndet mellan stenarna regleras med ett lättverk. Mellan tratten och stenarna finns en matare som portionerar ut malgodset.
I liggarens mitt är ett hål för bussningen till den axel som bär upp den övre stenen. Med hjälp av en ratt, kan denna axel höjas, så att avståndet mellan stenarna ändras. I löparens öga ligger seglet fastkilat. Det är en kraftig järnbygel på vilken löparen hänger i överändan på den vertikala axel som tär stenen att rotera. Stenarna är försedda med excentriskt gående räfflor som är djupast i stenens mitt. Eftersom räfflorna är djupast i närheten av centrum, förs kornen ut mot periferin. Den egentliga malningen sker alltså framförallt på den yttersta delen av kvarnstenen. Området mellan räfflorna kallas malytan.
Bakom varje stenpar finns en ratt, en del av det lättningsverk, som kan skruvas så att stenarna går samman och maler hårdare eller lätta på dem, och på det sättet få grovmalet mjöl.
Bredvid stenparen finns en flyttbar stenkran, med vilken löparen kan lyftas. Kranen har fäste i både tak och golv. I den yttre ändan på en utskjutande arm finns en skruvanordning förbunden med två halvrunda järnbågar, som placeras tvärs över stenen och krokas fast med järntappar på motstående sidor. Genom skruvanordningen lyfts stenen i lagom högt läge, så att den kan svängas runt i bågarna, och ställas in i lagom arbetshöjd.
Stenparen består av följande delar:
- Löparen är den övre roterande stenen.
- Liggaren är den undre fasta stenen.
- Järnband gör stenarna hållbara mot sprängning.
- Lättverket för inställning av löparens läge i höjd.
- Långjärn är den vertikala axeln som överför kraften från källarvåningen. Driver samt lyfter löparen.
- Balanssegel förbinder långjärn och löpare.
- Långjärnsbussning.
- Stenriktningsskruvar för inställning av liggaren i plan och höjd.
- Matareinrättning.
- Stenkar är en skyddande kringbyggnad.
- Utloppsanordning.
Malning i i två steg
Kvarnen är byggd för malning i två steg. Först en grovmalning, sedan en finmalning. Säden fylldes på via tratten på vindsvåningen. Det grovt malda mjölet kommer ut i källarvåningen där en skruv matar mjölet till en elevator för transport tillbaka upp på vindsvåningen. Där gick mjölet ner i nästa stenpar för slutlig malning.
Stenmalning är en mer skonsam process för mjölet än stålvalsmalning, som det mesta mjölet som idag går att köpa i butik är malt med. Stålvalsmalning värmer upp mjölet mer, vilket har en negativ påverkan på vitaminer, antioxidanter och enzymer. Stenmalning i två steg ger det allra bästa mjölet.
Maskinens skick
Av de tre stenparen är det ett som har rustats och används. I dess kvarnstenar har föreningen backat ner djupare räfflor. Man har också rengjort stenparet noggrant samt gjort mindre trälagningar. Ett av stenparen är utan stenkar och är därmed synliga.
Liggaren har ett antal sprickor och löparen står lutad mot väggen i kvarnrummet.
Underhåll och skötsel
Föreningens plan och målsättning 2003. Förutom det nu fungerande stenparet har föreningen inte för avsikt att renovera och sätta de övriga stenparen i körbart skick. Inga stora åtgärder planeras, förutom regelbundet underhåll.
Kommentar Dikman & Thomé 2003. Vi tycker att de synliga kvarnstenarna bör stå kvar som de gör idag, av pedagogiska skäl. Det räcker med att ett stenpar är i körbart skick.
Genomförda åtgärder.
Vintern 2017/2018. Byte av lager i stenparet vi mal i.
Sommaren 2014. Fördjupa räfflorna i det stenpar som vi använder
Referens Kvarnvikens Kvarn i Råcksta: En kulturhistorisk dokumentation, av Lisa Dikman och Maria Thomé, 2003.