Mjölnare i släkten

Historien är berättade av Sven Mellström under 2007. Nedskrivet och sammanställt av Björn Mellström.

Som ung pojke var jag mycket nere i Tuve Kvarn och lärde mig där en del om malning och kvarnar. Mjölnare i Tuve Kvarn, Oskar Mellström, var min kusin. Min farfars far var mjölnare i Heby Kvarn i Mellösa socken, en kvarn som det numera bara finns några stenar kvar av. Min farfar var först mjölnare i Stjärnhovs Kvarn. Det var en lite udda kvarn på det viset att det fanns mycket vatten men det var låg fallhöjd. Man hade ett så kallat underfallshjul alltså att vattnet gick in mitt på hjulet till skillnad från de flesta vattenhjul som matades uppifrån, så kallade överfallshjul. Senare tog min farfar över ett arrende på en kvarn och en gård som hette Mälby Kvarn. Jag var där och tittade en gång för några år sedan, där vattnet nu rinner från sjön Lockvattnet. När jag var där, tror det var på våren, så rann det säkert en 50-60 hästkrafter utan att det togs tillvara. Av kvarnen fanns ingenting kvar.

Mälby Kvarn var på den tiden, när farfar var där, en ganska stor kvarn. Sjön Lockvattnet hade tillflöde från andra sjöar och det fanns mycket vatten. Det hände på somrarna att man kom långa vägar för att få malet när andra kvarnar inte hade något vatten. Det var en tullkvarn och farmor hade som uppgift att sälja det mjöl som maldes av tullen. I en tullkvarn togs en viss del av säden som betalning för malningen, som senare maldes till mjöl. Det blev ganska mycket mjöl som skulle säljas, så farmor stod på torget i Gnesta och sålde mjöl. Hon hade en häst och vagn som hon åkte till Gnesta med och det påstods att hon bollade med 50- och 100-kilossäckar. Om det stämmer vet jag inte men farmor var en väldigt kraftfull människa.

När pappa var liten så var järnvägen ganska ny i Gnesta. Pappa var så fascinerad av ångloken när han var med till Gnesta. Han gick annars i skolan i Vällingby.

Det var ju så att när bönderna skulle åka till kvarnen och mala så var det lite festligt och brännvinet var ju billigt. Man hade en liten flaska med sig till kvarnen och så skulle naturligtvis mjölnaren bjudas. Många mjölnare hade alkoholproblem för att det blev lite för mycket sprit och det gällde även min farfar. Vid ett tillfälle hade han och några andra bondgubbar setat och druckit nät godsägaren, hertig d`Otrante på Elghammar, hade åkt förbi med häst och vagn. Hertigen hade med sig en dam som enligt sägnen tillhörde kungafamiljen. Farfar och de andra gubbarna hade väl inte stått i parad direkt och kanske fällt någon olämplig kommentar också. Så farfar som arrenderade Mälby Kvarn från hertig d`Otrante blev uppsagd från arrendet. Sedan blev inte farfar mjölnare igen. Han livnärde sig sedan som snickare.

Min pappa gjorde militärtjänst i det som senare blev flygvapnet. Han jobbade sedan på Södertälje Verkstäder som tillverkade flygplan, där min farfar också jobbade som snickare. På den tiden var flygplanen till stor del byggda av trä. Min farmor satt hemma och sydde vingdukar, alltså de dukar som sedan klistrades på vingarna. Södertälje Verkstäder gick sedan i konkurs. Mina föräldrar flyttade en period till Västmanland där jag bodde som liten men det var dåligt med jobb även där.